miljonista.blogg.se

Det första steget till ett sparande blir för många ett konkret konsumtionsmål. Allra oftast något som ligger nära i tiden och inte kräver så många månaders besparingar, så som en resa eller en väska. Ibland handlar det som mål som tar lite längre tid, så som en ny bil eller kontantinsats till lägenhet. Anledningen till sparande blir vid alla dessa fall Uppskjuten konsumtion, mer eller mindre.

 

Risken med sparande till ett konsumtionmål är att man kanske slutar spara när målet är uppnått och att man står helt utan sparande om något oförutsätt dyker upp, eftersom man bara sparar till förutsägbar konsumtion.

Konsumtion har aldrig varit min drivkraft i sparandet.

 

För att nå större summor tror jag att det är viktigt att hitta en helt annan drivkraft i ditt sparande än konsumtion. Något som gör att du fortsätter spara och känner dig motiverad även om pengarna inte kommer användas på 10 år.

 

När jag började spara hade jag inget mål med pengarna. Jag hade fått mitt första sommarjobb, och som 17 åring med vana att leva på studiebidraget så kändes det plötsligt som att jag hade SÅ mycket pengar när jag fick mina första 11 000 i lön. Jag visste inte vad jag skulle göra med alla pengar och det kändes läskigt att ha dem på lönekontot, så mamma hjälpte mig att öppna ett låst konto med någon procent i ränta. Dit satte jag över nästan hela mina löner, månad efter månad, pengarna blev osynliga och jag levde på samma summor som jag levt på innan. Jag minns hur stort det kändes efter ett par månader när mitt sparkonto visade 25 000. En fjärdedel till 100 000.

 

Det låter kanske konstigt men jag tror att mitt sätt att hantera pengar beror på att jag var, och är, såpass nöjd rent materiellt. Jag är inte en person som längtar efter så mycket som kostar pengar. Varken kläder eller väskor eller att resa stup i kvarten. Resa ett par gånger per år räcker gott och väl och man kan verkligen resa billigt. Lyxhotell eller finresturanger lockar mig inte. Jag är varken så ytlig som person eller så girig. Detta har såklart koppling med hur min uppväxt sett ut. Jag kommer skriva mer om uppväxt och sparsamhet i ett annat inlägg. Men nu undrar ni säker vad det då är som lockar mig med de pengar jag sparar?

 

 

Tryggheten är helt ovärderlig för mig. Ekonomisk trygghet är att kunna välja vad man vill göra i sitt liv. Att aldrig behöva bli samhällets slav, vad som än händer. Alla strävar vi väl mot att jobba med något vi genuint trivs med, men man vet aldrig var man hamnar i livet. Om man vantrivs på sin arbetsplats, om man blir sjuk och inte kan arbeta, om man helt plötsligt bara känner att man vill starta eget företag. Eller om ens barn eller annan familjemedlem hamnar i något av det nyss nämnda. Då kan det vara bra att kunna plocka fram sin miljon som man sparat.

 

 

Det finns hur mycket som helst att skriva på ämnet och jag brinner verkligen för att få alla er andra att förstå hur härligt det är när man kommer igång att spara. Som när man börjar gymma och det är SÅ trögt i början men efter några månader MÅSTE man till gymmet för det blir en kick varje gång.